Jag kommer aldrig glömma måndagen den 23 aug 2010.
Vi hade dagen innan firat fyra år tillsammans med lite mat och mysig musik.
Men i alla fall.
Jag hade haft en jobbig dag på jobbet, och kände mig helt slut när jag tog bilen hem
efter första passet, för att äta kvällsmat.
När jag kommer hem är jag förhoppningsfull och hoppas att det skall finnas mat lagad.
Jag öppnar ytterdörren och går in i lägenheten, jag möter en kall, sorgsen halvdöd känsla.
Var på min sambo/fästmö rusar ut i hallen, storgråtandes och förtvivlad.
(Jag anar redan nu att något är på gång)
Hon -Älskar du mig och kommer du alltid älska och vara med mig.
Jag -Givetvis älskar jag dig gumman, hur mår du och vad är det som har hänt?
Hon -När du var på jobbet,,, gjorde jag ett test, men jag kunde ju inte ringa dig
då du var på jobbet... Älskling, det visade positivt.
Jag ler lite lagom tittar på min älskade sambo och säger, du vet att jag älskar dig,
att jag aldrig kommer lämna dig, och att jag vill ha barn med dig. Vi ordnar detta,
Vad än du vill göra, så löste det sig.
Någon mat fanns det inte men det gjorde det samma, vi köpte hämtmat och njöt.
När jag sedan åter vände till jobbet, kände vi båda två att det var trist att jag var tvungen att jobba
men det gick lätt och var inte så jobbigt, när man tänkte på hur underbart och stort det hela på hemma plan var.
Jag skall bli PaPPa
//Pappa Snart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar