Hej detta med nattning är ett eget kapitel.
Till en början var det väldigt jobbigt att natta vår son.
Han blev alltid övertrött och vägrade somna innan det var för sent.
Det var skrik och gråt, vysshar och guppande och vaggande i minst en timma innan det lade sig och han tillsist somnade.
Men runt 8 - 9 månaders ålder ändrade det sig, vi brukade gå och lägga
oss tillsammans men vi fick tillsist ge opp och låta honom krypa runt i
sängen tills han somnade för det gick inte att få honom att somna.
Men som sagt runt 8 - 9 månaders ålder började det gå väldigt smidigt
att somna vi lade oss tillsammans och han kröp upp på min arm eller
mammas arm och lade huvudet där och somnade och så har det varit sedan
dess nästan alltid.
Under den jobbigaste tiden tänkte vi på 5 minuters metoden, som jag tidigare avskytt.
Men vi gjorde ändå ett försök.
Vi lade ner honom och gick kom in efter 5min men eftersom han aldrig
blev lugn och tystnade innan man återigen lade ner honom i sägnen så
förtsatte vi inte med detta, man kan inte lämna en hysterisk unge i ett
mörkt run själv.
//Pappa snart
"man kan inte lämna en hysterisk unge i ett mörkt run själv"
SvaraRaderaInstämmer, det är inte lätt att få dom små att sova och ofta provar man allt i desperation efter sin egen sömn. Och så visar det sig i slutändan att det med tiden blir bättre av sig självt. Men det är en klen tröst då.
Håller helt med Magnus.
SvaraRaderaOch nu fungerar det väldigt bra.
Så nu behöver vi inte fundera på den biten längre.
Så 5 minuters metoden var inget för oss i alla fall vi lämnade honnom en omgång sedan hoppade vi av...